logo

 



Edsbyn

Edsbyn är ett livligt och starkt frisinnat industrisamhälle och centrum i Ovanåkers kommun. Innan industriepoken var Edsbyn ett bondesamhälle bland andra. Det var till en början en del av Alfta socken. 1639 delades dock socknen och Ovanåker där kapellet låg blev kyrkans centrum. Det var emellertid inte där samhället kom att växa utan i den nybildade socknens största by – Edsbyn. En fjärdedel av gårdarna fanns i denna by.

Handelsvägarna mot kusten men också inåt landet mot Norge och söderut mot Falun var väl etablerade. Edsbyn blev en knutpunkt och det var här som handel och hantverk började ta fart.
Redan år 1832 etablerade handlaren Daniel Trolin en diversehandel i Edsbyn, den enda i sitt slag på 7 mils omkrets. Ända från Fågelsjö i Orsa Finnmark handlades det t.ex. tapeter hos Trolins i Edsbyn, tapeter som alltjämt finns kvar i Gammelgården i Fågelsjö. Kring Trolins affär etablerades byns första centrum.

 

Gården Trolins i Edsbyn
Trolins manifaktur och kortvaruaffär i Edsbyn.
Foto Erik Bergstrand
 

Den gryende skogsindustrin och den livgivande Voxna älv som rinner igenom samhället kom att påverka industrins lokalisering från 1850-talets mitt. Edsbyströms sågverk, Östanå Ångsåg, Edsbyns sågbågsfabrik, Edsbyns skidfabrik och Edsbyns träförädling är exempel på industrier som växte fram och från vilka många av dagens industrier i Edsbyn har sina rötter. 

När placeringen för järnvägsstationen blev aktuell vid sekelskiftet 1900 i samband med att banan drogs från kusten mot Dalarna blev Edsbyn en given ort. Med det flyttades centrum i byn söderut om stationen.

 

Byggmästaren Olof Johansson         Byggmästaren Olof Johanssons hus i Edsbyn

Byggmästaren, hembygdsforskaren       Olof Johanssons bostad, uppförd efter hans ritningar 1905.
Olof Johansson.
Foton Edsbyns museum

 

Byggmästaren Olof Johansson

Olof Johansson (1867 – 1933) har beskrivits som mannen som byggde Edsbyn. Överallt finns hans spår i Edsbyns samhälle och i byarna och bygderna runtomkring med affärshus, bankhus, villor, skolor, missionshus, ladugårdar och mangårdsbyggnader. Olof Johansson var också industriföretagare, lantbrukare, hembygdsforskare, frisinnad politiker, riksdagsman och frireligiös ledare.


Allt var för honom säkert delar av samma sak skriver Fredric Bedoire – att bygga upp ett nytt samhälle, med stark tro på framåtskridande och samtidigt med respekt för den allmogekultur man var i färd att bryta sönder.

 

Text Ingalill Tengvall

 

www.storahalsingegardarsvag.seKontakt                                                                             EU-flaggaEuropeiskajordbruksfondenengelskafaerg2.jpg   Leader